OJ
Juni 2007
Fullfjädrad skiva av mångsidig sångerska

Straight from my heart som är Vivian Buczeks nya cd ger verkligen prov på hennes fina röst och mångsidighet. Innehållet är omväxlande och låtarna väl valda.

Första gången jag hörde Vivian var i Lunds Stadshall där även Toots Thielemans medverkade. Vivian sjöng med hela kroppen, så uttrycksfullt och jazzigt. Vilket kroppsspråk - det var rena gymnastikuppvisningen!

Nu visar Vivian att hon även är en fulländad skivartist. Skivan är också mycket omsorgsfullt producerad. Det är modigt att våga sig på Sakta vi gå genom stan, men hon lyckas. Beppe Wolgers texter är givetvis välkomna i nya tappningar och där finns mycket att ösa ur.

Min favorit är egna låten Fly away som kan laddas ner gratis på www.lovestreet.se/600

Vem sjunger Horace Silver - kompositioner idag? Jo, Vivian som har med både Filthy McNasty och Jodi Grind. Vivians sång är inspirerad av Manhattan Transfer och det svänger onödigt gött! Bluesigt, jazzigt och lekfullt. Claes Crona bjuder på suveränt pianospel i dessa låtar.

Brasilianska låtar saknas ingalunda: Jobims Meditacão och Mendez So many stars är välkryddade av gitarristen Elias Källvik , trummisen Zoltan Csörsz och basisten Mattias Hjort. Att Vivian har lyssnat mycket på Ella hörs i flera låtar och särskilt i Too close for comfort. I den gör Jesper Thilo en skön insats.

Denna musik borde vara något för radions lättlyssnade kanaler, som kontrast till det vanliga skvalet…Skivan får inte bli ”hard to get”. Jag hoppas CDA distribuerar den så hyllorna är välfyllda. Förresten bör den ligga väl synlig på diskarna. Det är den värd!
Lasse Seger

Ljusnan
10 april
Vivian Buczek är född i Malmö och utbildad sångpedagog vid Musikhögskolan där. Hon började uppträda redan under studietiden i Sverige och gjorde sin första skivinspelning i Polen, med polska musiker, med albumet Can’t we be friends. I det nu föreliggande albumet, Straight from my heart, har hon med sig Claes Crona, piano, mattias Hjort, bas, Zoltan Csörsz, trummor, Elias Källvik, gitarr samt i fyra spår, danske Jesper Thilo, tenorsax.

En glad skiva i den lättillgängliga övre medium-gungande swingandan där inledande gungande To close for comfort, med ”bopklös” i Filty McNasty, gamla goda You’re driving me crazy och den sammansatta Blues for Laila/Lullaby blues, med den danske tenorgiganten tilltalar mig som mest. Grymt studsande ”sväng” i elegant melodiskt vackert spel och sång, där Vivian brister ut i scatsång precis som Ella Fitzgerald ofta gjorde på sin tid. Jazz således i den lättlyssnade ”tillbakalutade” andan där musiken bara lekande lätt sköljer över lyssnaren i välkända melodislingor. Och fortsättningen är den samma.

I det lugnare balladtempot tilltalar Beppe Wolgers/Monica Zetterlundförknippade Sakta vi gå genom stan, ”softgungande” Feel like making love, allvarliga So many stars och den avslutande Szeptem, där hennes sång framför breda mjuka gitarr ackord tiltalar mig mycket. Bra skiva med sång och instrumentalt i väl avvägda proportioner.
Thord Ehnberg

Ystad Allehanda
11 april
Temperament och eftertryck
Fyra stjärnor
Malmö sångfågeln Vivian Buczek är kanske en ny bekantskap för er. Inte för Malmös jazzvänner i all fall. På bland annat utsatta Ribersborgs kallbadhus har hon sjungit med  jazzprominenser som framlidne Putte Wickman, Svante Thuresson, Claes Crona och som här, danske trygge tenoristen Jesper Thilo.

Nu kan hon äntligen berättigat nå ut över hela landet med sin vackra, personliga melodikänsla, oklanderliga tajming, frasering och berörande swing. Förståndigt nog har Vivian plockat med sig sina kompisar från ”Ribban” – frånsätt Thilo, suveräne pianisten Claes Crona, basisten Mattias Hjort, trumslagaren Zoltan Csörsz och gitarristen Elias Källvik.

Det har gett henne bekvämlighet med eftertryck och temperament när hon vågar sig på hippa alster som pianisten Horace Silvers kvintettversioner av The Jodi Grind och grymt häftiga Filthy McNasty. Där kommer hon loss rejält, men har även sensibla uttryck som uppvisas i Sergio Mendes So Many Stars och sin egen icke oävna Fly Away. En passande titel för när Vivian tar ton känns det nästan som man flyger iväg på lätta ”vingar” i känsla och swing. Räkna redan nu in henne bland de riktigt stora jazztjejerna!
Christer Nilsson

Hallands nyheter
13 april 2007
4 ögon
På sitt andra album låter Vivian Buczek bossa, jazzvals och
Horace Silver-bluesfunk komplettera den mysiga mainstreamswingen där danske Jesper Thilo gästar på tenorsax i bästa ”Four brothers”- stil. Mattias Hjorts och Zoltan Csörsz komp är en smula mekaniskt i latinlåtarna som Vivian ”Fly away”, men bara där.

Förutom engelska sjunger den 28-åriga skånskan på portugisiska (”Meditacão”), polska (”Szeptem”) oh svenska (”Sakta vi gå genom stan”, det enda oinspirerade låtvalet). Hennes härliga scatsång plus solona av pianisten Claes Crona och gitarristen Elias Källvik gör att ”Straight from my heart” höjer sig ett betyg över sista halvårets likartade skivor med Karin Klingenstierna, Johanna Grussner, Margareta Bengtsson och Lovisa Lindkvist.
Martin Erlandsson

NWT
13 april 2007
Stabilt sydsvenskt
Här presenteras Lotta Segergrens märke, som dokumenterar den sydsvenska jazzen, ytterligare ett nytillskott till den ständigt växande skaran jazzsångerskor – polskrotade, men Malmöfödda Vivian Buczek. Hon har studerat vid Musikhögskolan i Malmö och har efter  examen för fyra år sedan hunnit med en rad meriterande samarbeten både på hemmaplan och utomlands – men den här plattan är nog ändå första möjligheten för största delen av svensk publik att bekanta sig med henne.

Med en repertoar av standards, jazzklassiker, några bossor och en egen komposition demonstrerar hon avspänd frasering, ren intonation och bra text behandling: viktiga ingredienser i en sångerskas utrustning, med andra ord. Hon sjunger kort och gott professionellt och allmänt sympatiskt, men än så länge kanske utan särskilt personliga särdrag.

Samma karaktäristik kan ges Elias Källviks gitarrspel; handskickligt i solona, onödigt flitigt i kompet – ett virus som ofta drabbar den instrumentalistkategorin. Tenoristen Jesper Thilos närvaro i några nummer är som vanligt en kvalitets garanti och det gäller förstås också pianisten Claes Crona, lyhörd ackompanjatör och rytmiskt och harmoniskt distinkt solist. Genomgående utmärkt basspel bestås av Mattias Hjort och Zoltan Csörsz är en fin trumslagare.

Det är inga omskakande nyheter som presenteras, men gedigen musik – och en sångerska med uppenbara och stora möjligheter.
Jonny Olsson

Sydsvenskan
11 april 2007
3 ryttare
Unga Malmöartisten Vivian Buczek sjunger standards, låtar av Jobim och Sergio Mendes, två fräcka Horace Silver-nummer och egna snabba samban ”Fly Away”, med fyllig och världsvan stil, blueskontroll och energi. Specialiteten är scat och textsång i snabba bebop-slingor. Utmärkt band med Claes Cronas piano och Elias Källviks distinkta gitarr i.
Alexander Agrell

Vivian sjunger lätt och svängigt, intonerar helt oklanderligt och kan till och med ge sig iväg på en och annan ordlös utflykt utan att det känns onaturligt eller ansträngande, vilket sannerligen inte är alldeles vanligt i branschen. Crona ackompanjerar bättre än de flesta i jazzvärlden och är en högst hörvärd solist och herrar Källvik, Mattias Hjort och Zoltan Csörsz gör precis det de ska. Och Jesper Thilo gör förstås heller ingen besviken.
Jan Olsson


DIG Music
Mars 2007
Den här Malmö-producerade skivan bjuder på en ung sångerska som verkligen har talang för jazz men även tål att mixas med sydamerikanska beat. Det sker med lyckat resultat i Jobims åtsittande Meditacão. Innan dess har hon presenterat en medryckande version av Too Close For Comfort  där gästsolisten tenoristen Jesper Thilo släpper loss i ett medryckande  solo. Han är även på hugget i You´ren Driving Me Crazy.

Vivans medmusiker är pianisten Claes Crona. Bas spelar Mattias Hjort. Gitarristen heter  Elias Källvik medan Zoltan Csörsz är trumslagare – en utomordentlig sådan. Det märks bland annat i Feel Like Making Love .

Ett festligt inslag är Horace Silvers Filthy McNasty där Vivian även hänger sig åt scat-sång. Inte alls så tokigt även om en och annan kliché trillar in. Men jazznerven är det inget fel på. Mer av den Silverska varan kommer i The Jordi Grind där Källvik, Crona och Hjort gör ypperliga insatser. Behagligt avspänd är stämningen i Sergio Mendez vackra So Many Stars och Vivians egen bossa Fly Away.

I Cronas Blues For Laila / Lullaby Blues som Dave Castle satt text till spräcker Thilo och bandet  upp ordentligt . Sakta Vi Gå Genom Stan känns överflödig i en annars välproducerad platta . Har det inte gått inflation i Monica Zetterlund hyllningar, kan man undra ? I avrundningslåten Szeptem går  beröm till Källviks vackra gitarrspel bakom den ömma sången.

G öran Olsson
Läs recensionen i DIGMusic