Reviews in English or other languages

All About jazz

MusicBoom

OMM  

Ny Wermlandstidningen om Stampede
17 mars 2006

Sprakande energi och märgfulla solister
De stora grammofonbolagen brottas med sin kris och har totalt övergett jazzen i Sverige, som är vitalare än någonsin med ständig tillströmning av nya och intressanta musiker och grupper. Och i och för sig är det kanske inte så underligt - det handlar om business, inte om kulturpolitiskt ansvar, och jazzplattor drar inte in några stora pengar i kassorna.

Men ändå finns tydligen tillräckligt marknad för att både musiker och en del andra med måttliga anspråk på ekonomiskt utfall skall starta bolag och ge ut jazzmusik. En stor del av dokumentationen av musikutvecklingen under senaste tiotalet år har skett den vägen, något att applådera!

I Malmö har under senaste året Lotta Segergrens Lovestreet Records spelat in en del från den sydsvenska, livaktiga jazzscenen. Den här gången gäller det en grupp ledd av renommerade trumslagaren och kompositören Pa Tollbom, som samlat trumpetaren Mårten Lundgren, tenoristens Mattas Carlsson (en angenäm nybekantskap!) gitarristen Torben Waldorff och basisten Mattias Hjort kring sju egna och en inlånad komposition.

Initierade vet att detta är en spelkunnig församling och de tar sig an uppgiften med högsta växeln ilagd, självförtroende och sparkade energi; det svänger ordentligt, kompet sitter som berg och solisterna spelar märgfullt.

Tollbom ar sina kompositionsrötter i 60-talets hardbopdomäner - det är ingen slump att Joe Hendersons Inner Urge fått komplettera hans alster. Synnerligen köpvärt!

Johnny Olsson



OJ om Stampede
nr 12 2005

Dynamiskt och smidigt
Per-Arne Tollbom, född i Göteborg 1961, har efter studier vid bland annat Fridhems folkhögskola i Skåne i början av 1980-talet, varit rytmiskmotor i flertalet grupper med sydlig adress. I början av 1990-talet startade han en egen grupp med namnet Offshore, fast då var det en sextett. När den n debuterar å skiva är det en kvintett med musiker från Malmö-regionen.

Med undantag för Joe Hendersons moderna klassiker Inner Urge har all musiken skrivits av Tollbom. Det är trevliga melodier som väl får betraktas som en nutida uppdatering av musik från 1960-talet, med Miles Davis kvintett med Wayne Shorter som ett slags mittpunkt. Sålunda är Leprechaun aningens besläktad med någon av Shorers kompositioner från denna period (kanske "Nefretiti"?)! Dock bidrar Torben Waldorffs personliga gitarrspel till att bryta upp ett kvintett-sound som hade vart mer förutsägbart ifall gruppen i stället hade innehållit ett piano.

Musiken bygger på mycket dynamiskt och kraftfullt spel av kapellmästaren själv. Mattias Hjorts rytmiska säkra basspel bidrar också till den stabila men samtidigt smidiga grundstrukturen, som övriga musiker ilar både i och mot. Allt har spelats in direkt utan några "studiotricks", vilket ger musiken och solospelet ett stort mått av fräschör. Möjligen låter det lite osäkert i vissa ensemblepartier, men det kanske är något man får stå ut med för att få höra den där fina direktheten i musikens attack. Saxofonisten Mattias Carlson, rättmäktigt uppmärksammad för sin debutplatta förra året, spelar med stort självförtroende även här. Mårten Lundgrens trumpet har vacker och mänsklig ton, och hans solospel är idérikt. Waldorffs spel är en del klassisk jazzgitarr och två delar av mer nutida rockinfluenser, med ett dramatiskt rytande när det behövs.

Jan Strand



Ystad Allehanda om Stampede
16 nov 2005
Våghalsigt och kaxigt
Fyra stjärnor av fem
Ett av landets främsta trumslagare finns i Malmö, Per-Arne Tollbom. Det närmast vi kan komma den bombastiska men samtidigt tekniska trumstil som utmärker Billy Cobham, Steve Gadd och Dave Weckl. Här presenterar Tollbom sig med en egen sparsmakat utvald grupp Malmömusiker - Mårten Lundgren, trumpet, Mattias Carlson, tenor, Torben Waldorff, gitarr, Mattias Hjort, bas, vilka botaniserar i hans sju originalkompositioner.

Det är våghalsigt och kaxigt i betraktelsen om att aldrig "spänna bågen…".

Typiskt nog handlar det om ett rytmiskt berörande tryck, där varje meningslöshet eliminerats och alla accenter sitter exakt. Det bränner till ständigt i grunddragen från neo-bopens avtryck. En i och för sig nött stilform, men när den brukas av så här sickliga musiker märks inga tecken på förslitning. Aldrig någonsin tappar man taget utan håller balans och logik intakt på alla händer. Ljudbilden är stor och mättad, och speciellt Mattias Carlsons jublande tekniska tenorspel får nackhåren att resa sig i överraskningar av behärskade hämningar, och en spelglädje som man tidigare mött i hans medverkan i Kristianstadsstorbandet XL Big Band.

Detta är en grupp med värme och trovärdighet som både "lättat ankar" och går i "lätta tankar" att bli sommarens utropstecken på många jazzfestivaler.

Christer Nilsson



Sydsvenskan om Stampede
16 nov 2005
Eldfängd nu-bop från Malmö<br> En dag i studion gav denna platta där ett gäng styva och vitaminberikade solister trängs om utrymmet.

Fräcka kontraster uppstår när trumpetaren Mårten Lundgrens rena bebopstil stöter på Torben Waldorffs distade gitarrhantering och tenoristen Mattias Carlson, som stilmässigt bor någonstans mittemellan, tar för sig.

Vildast är "Etch-A-Sketch", där Waldorffs dynamiska sätt att kompa, med omväxlande enskilda toner, hela fraser och ackord, blommar lite extra. Men bandet kan också simma lugnt och visar det i snygga valsen "Partille".

Storpappa för alltihop är bandledaren Pa Tollbom som intill Mattias Hjorts tunga bastoner matar fram ett massivt driv och spetsar det med massor av extraslag och accenter.

Alexander Agrell