Reviews in English or other languages Jazz på Svenska about Action /Reaction Jan 2006 René Sandoval, född i Chile nu verksam i Malmö, spelade med sin kvartett in en av många guldkorn från den svenska jazzscenen 2005 med plattan Action/Reaction. Sandoval plockar inspiration från såväl sin hemkontinents musikarv såväl som post-bop från 60-talet och resultatet blir en hårt svängade mix levererad av Fredrik Kronkvist (alt) , Loïc Dequidt (piano), John Arnold (trummor) och Sandoval (bas). Inspirationen från latin-jazz märks mest i den maffiga ljudbilden där kantsnärtarna på Arnolds virveltrumma går genom hela ljudbilden på samma sköna sätt som bossainspirerad jazz ("agent-jazz") från sent 60-tal brukar vara producerad. Annars handlar det här inte om någon bossamuzak utan om energifylld neo-bop där Sandovals kompositioner bjuder på många sköna solomöjligheter. Det är en fröjd för örat när Kronkvist får gå loss i de starkaste spåren som Try Me och Bacanissimo där han tangerar Jackie McLeans mest energiska stunder med sitt varierande, snärtiga och ibland bluesiga spel. En av Sandovals husgudar verkar annars vara John Coltrane. Skivans titel är hämtad från ett av hans citat och även skivans inledande toner i Country John Nostalgia känns väldigt "traneska". Precis som Coltrane har Sandoval, och även Kronkvist, plockat inspiration från afrokubansk musik och tagit med sig den till sin jazzkvartett. Action/Reaction innehåller internationell jazz av internationell klass - rakt igenom - och direkt från den skånska myllan. Jag ser fram emot ett fortsatt samarbete mellan paret Sandoval/Kronkvist - Action/Reaction. Markus Axelsson All About Jazz about Action /Reaction Nov 2005 This second release from the new Swedish Lovestreet Records label gives us another portion of good Malmö-based acoustic jazz. But this band is not exactly local—the bandleader/composer is Chilean, pianist Loïc Dequidt is French, and drummer John Arnold is American. Only saxophonist Fredrik Kronkvist has his roots in southern Sweden. This quartet is deeply rooted in the mainstream tradition of that quartet with a capital Q headed by the capital JC himself, although this one features an alto player inspired by Cannonball Adderley and Kenny Garrett. But what first attracts attention are the interesting, well-written compositions and the alert drumming. John Arnold bounces around and adds interesting markings wherever he has the opportunity, with a distinct attack, excellent presence, and dynamics which might inspire some of his more cool-tempered Swedish colleagues. René Sandoval has chosen a drummer that fits well with his own style of bass playing, which provides both a steady backbone and nice melodic qualities. Pianist Loïc Dequidt surprises with a tonal world beyond the ordinary, often keeping busy with interesting cascades of notes somewhere under the surface. For example, after the piano solo on “Try Me,” when the sax returns to the theme, Dequidt is still flying around like a joyful bird. The young altoist Fredrik Kronkvist does not vary his tone and phrasing much, but he's quite inventive melodically, constantly going out on new adventures. His notes pour out of the saxophone without any trace of hesitation. With all the compositions but one from his own pen, René Sandoval shows a high level of musical maturity; he does not need to prove his virtuosity. He takes a few solos, otherwise focusing on the drive and the interplay with his band, adding plenty of extra swing. He sticks to what a bass player should always do—he carries the music on his shoulders. And fingers. Annika Westman Lira om Action /Reaction Nr 4 2005 Kvartettjazz Andra utgåvan från nystartade Lovestreet bjuder på en ny portion högklassig Malmöbaserad akustisk jazz. Det som först väcker uppmärksamhet är de välskrivna och roliga låtarna och det alerta trumspelet. John Arnold studsar runt och lägger kul små markeringar närhelst tillfälle ges, fast utan överdrifter, med en attack, närvaro och dynamik som förhoppningsvis inspirerar en del av hans mer försiktiga svenska kollegor. Loïc Dequidt överraskar med en rik klangvärld utanför den gängse USA-influerade och håller ofta på med ett mycket intressant myller av toner någonstans under ytan. Till exempel efter pianospelet i Try me, när saxen går tillbaka till temat, då flyger Loïc fortfarande omkring som en glad fågel… Fredrik Kronqvist varierar sig inte mycket i ton och frasering, men desto mer i sina melodier där han ständigt tar för sig rejält. Med alla kompositionerna utom en ur eget förråd visar René Sandoval en hög nivå av musikalisk mognad, och behöver inte hävda sig genom uppvisningsspel. Han gör vad basister ska: bär musiken på sina axlar. Eller rättare sagt fingrar. Annika Westman OJ om Action /Reaction Nr 9 2005 Inspirerad Kvartett I den chilenske basisten René Sandovals kvartett samsas musiker från olika delar av världen. Att de sammanstrålat i Skåne är nog inte någon slump; vad jag förstår är det nämligen inte bara altsaxofonisten Fredrik Kronkvist som har sin bas i Malmö. Hur det nu än är med den saken kan vi i alla fall konstatera att det här är en potent grupp. John Arnold har det där hyperaktiva och starkt pådrivande spelsättet som man gärna förknippar med amerikanska trummisar, den franska pianisten Loïc Dequidt slänger inte bara ur sig fraser, utan har mål och mening med sina solon, och Fredrik Kronkvist - ja, han vet att höja temperaturen. Gruppen hämtar livgivande näring från 60-talets jazz; redan den inledande låten antyder att René Sandoval inte är direkt främmande för John Coltrane. Sandoval har skrivit samtliga låtar med undantag för den vackra Te quiero solo av Violetta Parra, albumets bästa komposition. Jörgen Östberg Ystad Allehanda om Action /Reaction 4 augusti 2005 4 stjärnor (av fem) Bluesmättat och passionerat Chilebördige Malmöbasisten René Sandoval har blivit ett känt namn efter flera lovordade engagemang med sin grupp på bland annat Röda Kran i Malmö. Berättigat har han nu fått chansen att dokumentera sig på cd, med bland annat Trelleborgsbördige altsaxofonisten Fredrik Kronqvist i fokus, med enbart egna kompositioner frånsett landsmaninnan Violetta Parras sensibla "Te quiero solo". Det handlar om lika mycket passion som västerländska influenser i bopens 60-talistiska mainstreamfåra, i vilken Kronqvist har svårt att undanhålla sin devota beundran och inspiration från sin framlidne kollega, altsaxofonisten Cannonball Adderley. Men här finns även en annan lika eldfängd solist i franska pianisten Loïc Dequidt, som är väl förankrad i Sandovals bluesmättade stuk, vilket i hans starka nypor och rytmiska besatthet fortplantar sig till den mer meriterade trumslagaren John Arnold. Denna tvekar inte för en sekund med förlängda festliga upprepningar av rytmiska utlopp. Stödd av Sandovals pondus vilken ger ett perfekt underlag i sin substantiella förstärkning i nummer som "Ella", "Denchis Blues" och "Try me". Vill ni uppleva gruppen live finns det ett utmärkt tillfälle på Helsingborgs jazzfestival den 28 augusti. Christer Nilsson Nya Wermlands-tidningen om Action /Reaction 22 juli 2005 60-tal med Sandoval De stora grammofonbolagen har i skivkrisens tidevarv mer eller mindre totalt tappat intresset för jazz, som för det mesta inte ger några större försäljningsupplagor. Samtidigt växer antalet mycket kunniga jazzmusiker och alltfler grupper pockar på uppmärksamhet. En rad småbolag ser nu till att utveckling dokumenteras och bidrar till att göra musiken tillgänglig; ett viktigt jobb. Nystartade Malmöbolaget Lovestreet Records är ett av dem. För några månader sen kom bolagets första utgåva, där gitarristen Per Sjödin trio, i några nummer utökad med gästblåsarna Mårten Lundgren och Magnus Lindgren, presenterade sig förtjänstfullt i "Gentle Thoughts". Och nu är det dags för basisten René Sandovals grupp att komma till tals. Ledaren är chilenare bosatt i Europa sedan snart 20 år och spelar i den kraftfullt svängiga tradition som hördes under 60-talet, bland annat av folk om Paul Chambers. Överhuvudtaget tycks han ha sina musikaliska rötter i det årtiondet; det framgår både i gruppens spel och hans kompositioner. Han har skrivit åtta av plattans nio låtar. Fredrik Kronkvists altsax är som alltid, vilket sammanhang han än hörs i, en tillgång. Piano spelar Loïc Dequidt och trummor John Arnold - liksom Sandoval nybekantskaper för mig, rekommendabla sådana. Coltrane-kvartettens tidiga 60-talsspel förfaller ha varit en vägvisare och det är inte svårt att hitta sämre. Rättframt stark musik, inget skitsnack! Johnny Olsson Skånska Dagbladet om Action /Reaction 9 juli 2005 3 pantrar (av fem) Mersmak Basisten/kompositören René Sandoval är född och uppvuxen i Chile. Sedan ett par decennier är han dock verksam i Europa. Under senare tid har man bland annat kunnat höra honom regelbundet på Café Smaklöken på Hedmanska gården i Malmö, där han lett sin egen grupp. I den kvartett René visar upp på "Action/Reaction" ingår altsaxofonisten Fredrik Kronkvist, den franske pianisten Loïc Dequidt och den amerikanske trumslagaren John Arnold. Samtliga nummer utom ett, Violetta Parras vackra lilla "Te Quiero Solo", är skrivna av Sandoval och har oftast en latinamerikansk touch. Solistiskt dominerar Kronkvist, vars svängglädje, energi och vitalitet är en verklig tillgång. Han tycks också ha stor förståelse för Sandovals tonspråk, vilket gör att gruppspelet fungerar fint. Jag gillar också i högsta grad Loïc Dequidts personliga sätt att uttrycka sig på. Inte minst rytmiskt är han spännande, och precis som Kronkvist spelar han hela tiden färdigt det han påbörjat. På minussidan har jag noterat den meriterade trummisen Arnold, som jag tycker är alltför dominant och bland spelar sönder musiken. Lite märklig är också mixningen. Basen har hamnat onödig långt bak i ljudbilden, vilket är förvånande med tanke på att Sandoval själv delvis är ansvarig för studiojobbet. Trummorna låter också lite burkiga emellanåt. Men totalt sett ger skivan ändå mersmak. Jan Olsson Sydsvenskan om Action /Reaction 6 juli 2005 Fyra ryttare(av fem) Effekivt passionerat Löddrande hårdbop från Malmöbasisten Réne Sandovals kvartett. Sandoval har skrivit allt utom Violeta Parras vackra "Te quiero solo", utifrån effektiva bluesmatade fraser. När något tema ("Try me") känns enformigt kompenserar bandet med extra passionerat spel. Lätt att själv bli tjatig när altsaxofonisten Fredrik Kronkvist är aktuell. Men så lyckas han ju också lyfta varje sammanhang han deltar i. Sandovals musik är pappas gata för FK, som här lirar som en självständig hybrid av John Coltrane och Cannonball Adderley. Introt på öppningslåten är en typisk Coltranesk upprullning och Kronkvist citerar också "A Love Supreme" en bit in. Soul. Fransk-malmöitiske pianisten Loïc Dequidt har mycket av samma intensitet och blir skönt oförutsägbar i sitt sluga tonrika spel. Chilefödde Sandoval, med fast ton och pondus, ger ofta soloarenan åt dessa två och fokuserar på svänget ihop med den meriterade amerikanske trumslagaren John Arnold. Alexander Agrell
			Action/Reaction René Sandoval High resolution images Revsiew www.renesandoval.com CDBaby - Action/Reaction